Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 29 – Mina ambitioner
En endaste ambition som jag kan komma på. Jo jag ska eftersträva att hitta en bättre 30dagarslista till nästa gång jag ska göra en lista. Jag ska dessutom läsa igenom listan lite bättre så jag hinner upptäcka om det verkligen är en intressant lista, med lite roligare teman än som just denna lista.
Dag 28 – Det här saknar jag
Saknar nog en hel del, men för att skriva om nå nytt så får det bli Östersund.
Bodde där ett tag innan barn och familj... Ja när man var i den tidiga 20årsåldern. Fy fasen vad mysigt det var där... kallt som sjutton och helt fantastisk vinter.
Människorna hälsade på en på gatan fast man inte kände dom. Det fanns då ett fik där, Pärmans, som jag älskade. Vet ej om det finns kvar. Man fick känslan av att sitta ute i en park när man fikade.
Massa härliga butiker, fin utsikt och alldeles alldeles underbart...
Brädåkning... mm...
Dagtid från Frösöbacken
Natten ligger över Östersund
Bodde där ett tag innan barn och familj... Ja när man var i den tidiga 20årsåldern. Fy fasen vad mysigt det var där... kallt som sjutton och helt fantastisk vinter.
Människorna hälsade på en på gatan fast man inte kände dom. Det fanns då ett fik där, Pärmans, som jag älskade. Vet ej om det finns kvar. Man fick känslan av att sitta ute i en park när man fikade.
Massa härliga butiker, fin utsikt och alldeles alldeles underbart...
Brädåkning... mm...
Dagtid från Frösöbacken
Natten ligger över Östersund
Dag 27 – Min favoritplats
Är i vår härliga säng... Tänk er nybäddat mysigt, vaknar på morgonen, troligtvis en söndag, men alla banen och karln i sängen... Mm... MYS!!
Dag 26 – Mina rädslor
Det är ju jättesvåra rubriker nu i slutet av min 30dagarslista.
Mina rädslor, jag är inte direkt rädd för något. Jag är bara rädd för extrema saker, som att det ska hända något mina barn och mina nära och kära.
Har ju, som jag berättat tidigare, förlorat min pappa. Det var det värsta jag vart med om och hoppas att jag inte behöver vara med om nåt liknande igen. Hoppas ingen annan heller ska behöva det. Så ja det måste nog vara min största rädsla...
Mina rädslor, jag är inte direkt rädd för något. Jag är bara rädd för extrema saker, som att det ska hända något mina barn och mina nära och kära.
Har ju, som jag berättat tidigare, förlorat min pappa. Det var det värsta jag vart med om och hoppas att jag inte behöver vara med om nåt liknande igen. Hoppas ingen annan heller ska behöva det. Så ja det måste nog vara min största rädsla...
Medans hemsidan är stängd...
Kan vi njuta av lite förhandsbilder...
Maila för beställning eller boka din egen visning: [email protected]
Maila för beställning eller boka din egen visning: [email protected]
Dag 25 – En första
Ja dagens tema var ju bra märklig... En första.
Vadå en första, första vad!?
Vet ni, jag skiter i denna!
Vadå en första, första vad!?
Vet ni, jag skiter i denna!
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Denna lista kan också göras lång. Jag är nog rätt känslig ändå... Att kolla på Spårlöst får mig att storböla, förlossningsfilmer eller när man tittar på hemska dokumentärer, ibland även tex Extrem Home Makeover för de är så lyckliga i slutet.
Men det som får mig att gråta mest är när jag blir arg. När jag är arg då är jag riktigt jädrans arg och då kommer tårarna som syndafloden!
Men det som får mig att gråta mest är när jag blir arg. När jag är arg då är jag riktigt jädrans arg och då kommer tårarna som syndafloden!
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
De som känner mig vet redan svaret på detta.
Två saker skulle jag svara... Vet du?
Två saker skulle jag svara... Vet du?
Dag 22 - Det här upprör mig
Det finns Massor som upprör mig, allt från stora saker till små skitgrejer.
Men kan lista några:
•mobbing
•ungdomar som hänger på byn och skyller på sina beteenden på att det finns för lite att göra för dom
•föräldrar som inte tror att deras barn skulle göra nåt fel, mina barn och andras ungar
•falska människor
•lögner, oärlighet
•grannar som röker i trappuppgången
•kattpiss
•bilförare som kör som riktiga idioter
•hundskitpåsar som ligger knutna men på marken
Listan kan göras väldigt lång!
Men kan lista några:
•mobbing
•ungdomar som hänger på byn och skyller på sina beteenden på att det finns för lite att göra för dom
•föräldrar som inte tror att deras barn skulle göra nåt fel, mina barn och andras ungar
•falska människor
•lögner, oärlighet
•grannar som röker i trappuppgången
•kattpiss
•bilförare som kör som riktiga idioter
•hundskitpåsar som ligger knutna men på marken
Listan kan göras väldigt lång!
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 20 – Den här månaden
Har jag:
Firat min sons femårsdag
Firat min systers 23årsdag
Varit ledsen
Varit jävligt ledsen
Vart riktigt riktigt förbannad
Vart tillsammans med Patrik i sju år
Shoppat massa roligt
Gjort massa fina naglar
Vart på "snusk"party
Kommer jag:
Fira min sons sexårsdag
Gå på bio med min kärlek
Fixa Disco. (Loke & Love vill ha det i stället för kalas)
Åka till Örebro på Crossjakt
Gå på me&i kick-off
Ha säsongspremiär för me&i's vårkollektion
Gå på 25årsparty
Fika massor
Firat min sons femårsdag
Firat min systers 23årsdag
Varit ledsen
Varit jävligt ledsen
Vart riktigt riktigt förbannad
Vart tillsammans med Patrik i sju år
Shoppat massa roligt
Gjort massa fina naglar
Vart på "snusk"party
Kommer jag:
Fira min sons sexårsdag
Gå på bio med min kärlek
Fixa Disco. (Loke & Love vill ha det i stället för kalas)
Åka till Örebro på Crossjakt
Gå på me&i kick-off
Ha säsongspremiär för me&i's vårkollektion
Gå på 25årsparty
Fika massor
Dag 19 – Detta ångrar jag
Det jag ångrar mest, eller det enda jag ångrar med mitt liv är mitt gymnasieval. Egentligen anser jag att man aldrig ska ångra något, för sina val i livet är det som formar en. Men mitt gymnasieval ångrar jag så fruktansvärt mycket...
Jag gick Hotell och Restaurang. Kul visst, men inte nåt jag ville göra eller vill göra... Jag var nära att hoppa av under tredje året men valde att gå klart.
Hade jag hoppat hade jag kunnat välja ett annat program som passat mig bättre, men jag var skoltrött och orkade inte gå tre år till.
Fan så jag ångrar det idag... men som sagt, sina val i livet är det som gör en till vad man är idag.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Denna var svår... riktigt, riktigt svår.
Jag börjar få känslan av det inte är roligt längre att fylla år.
Visst är det kul att bli lite uppvaktad, men man påminns ju också om att man inte är purfärsk längre...
Dag 17 – Mitt favoritminne
Min lilla Love fick ju RS när han var drygt två veckor, det resulterade i åtta dagar på sjukhus med vak dygnet runt. Inge kul alls...
The Story:
När Love var mellan en till två veckor gammal vart han en kväll lite snörvlig och slö. Han åt ingenting på flera timmar. Jag försökta amma men han var inte intresserad, eller det var som han inte orkade och han började andas väldig konstigt, som han inte fick ut luften!
När klockan var 04:00 på natten vart jag väldigt orolig för han började bli lite mörkare om läpparna. Jag ringde Vårdguiden direkt. Där frågade dom lite om hans tillstånd, hur han andades, om det väsnades typ när han andades.
Men det gjorde han inte, han var nästan helt tyst, alltså andades tyst och tungt! Dom sa att det är nog ingen fara men att jag skulle känna efter själv om vi vill åka in med honom eller inte. Dom tyckte att det inte verkade vara så farligt...
Jag la på luren och kände på mig nästan direkt att det inte stämde.
Nej, vi åker nu på en gång, sa jag till Patrik! Ringde min mor så hon fick hämta Loke omedelbart!
Vi skulle nu ta oss ända till Astrid Lindgrens Barnsjukhus som ligger i Sthlm, ca 15 mil bort! Norrtälje tar inte emot akuta barn utan skickar vidare till A.L.
Vi stannade och tankade innan vi åkte. Jag kollade upp på en vägskylt som stod i korsningen och fick en känsla... Uppsala, vad sjutton dit är det ju bara sex mil! Dom kan ju inte säga nej ni bor inte här. Det var ju ändå akut!
Resan dit kommer jag inte ens ihåg...
När vi kommer fram får vi världens bästa mottagande, hur mysig personal som helst. De tog oss direkt till ett undersökningsrum.
Dom kopplade in lite sladdar i Love och frågade massor av frågor... Han fick adrenalin i en mask som skulle hjälpa till att öppna upp luftvägarna.
Så här höll de på till klockan var 10:00 på morgonen. Nu sa dom att dom tänkte hålla oss kvar och skriva in honom. Väl incheckade berättade dom att hade vi kommit senare hade han kunnat få hjärnskador eftersom han inte fick i sig tillräckligt med syre! Shit vilken chock jag fick!!! Tänk om!? Jag som trodde vi skulle få åka hem... att det inte var så farligt...
Under dagen konstaterade dom att det troligtvis var RS-viruset! Det finns inget botemedel eller medicin som hjälper utan man kan bara underlätta andningen och vaka över honom! RS?! Det hade vi knappt hört talas om.
Han blev sämre och fick sondmatas till och med. Allt var så himla hemskt!
Jag fick pumpa ut bröstmjölk till honom som dom sedan gav honom med sond.
Läkarna sa att det tar minst 4 dagar i alla fall... vi fick va där i 8 dagar!
Han hade fått värsta sorten och var så svag, han bara hostade och sov.
Efter allt pumpande blev mina bröst trasiga så jag valde att sluta. Nu fick han ersättning i stället. Amningen förstördes helt efter det.
Allt eftersom dagarna gick var han vaken mer och mer och i längre perioder men det var inte lätt, vi fick ligga på infektionsavdelningen i karantän med luftslussar, man fick inte komma och gå hur som helst och nån var alltid tvungen att vara där. Jätte svårt när man ville ha mat eller bara friskluft.
Jag var där nästan dygnet runt i ett rum på 7x4 meter i 8 dagar! Patrik var ju tvungen att jobba och resten av familjen bodde ju så långt bort.
Det var så skönt sista dagen när Läkaren kom på sin rond och sa, idag får ni åka hem!!! Stackars Loke, han fyllde ett år mitt i allt det här, kalaset fick ställas in. Men han kom till sjukhuset och hälsade på, så vi firade lite där med paket och fika. Min lilla pojke...
Detta är verkligen inget jag önskar någon, det var så fruktansvärt! Man kunde inte göra något, så hjälplös.
Men idag mår Love jätte bra och är hur glad och sprallig som helst. Det enda är att han fått förkylningsastma vilket är vanligt efter de haft RS.
Inget favoritminne, men ett starkt minne...
The Story:
När Love var mellan en till två veckor gammal vart han en kväll lite snörvlig och slö. Han åt ingenting på flera timmar. Jag försökta amma men han var inte intresserad, eller det var som han inte orkade och han började andas väldig konstigt, som han inte fick ut luften!
När klockan var 04:00 på natten vart jag väldigt orolig för han började bli lite mörkare om läpparna. Jag ringde Vårdguiden direkt. Där frågade dom lite om hans tillstånd, hur han andades, om det väsnades typ när han andades.
Men det gjorde han inte, han var nästan helt tyst, alltså andades tyst och tungt! Dom sa att det är nog ingen fara men att jag skulle känna efter själv om vi vill åka in med honom eller inte. Dom tyckte att det inte verkade vara så farligt...
Jag la på luren och kände på mig nästan direkt att det inte stämde.
Nej, vi åker nu på en gång, sa jag till Patrik! Ringde min mor så hon fick hämta Loke omedelbart!
Vi skulle nu ta oss ända till Astrid Lindgrens Barnsjukhus som ligger i Sthlm, ca 15 mil bort! Norrtälje tar inte emot akuta barn utan skickar vidare till A.L.
Vi stannade och tankade innan vi åkte. Jag kollade upp på en vägskylt som stod i korsningen och fick en känsla... Uppsala, vad sjutton dit är det ju bara sex mil! Dom kan ju inte säga nej ni bor inte här. Det var ju ändå akut!
Resan dit kommer jag inte ens ihåg...
När vi kommer fram får vi världens bästa mottagande, hur mysig personal som helst. De tog oss direkt till ett undersökningsrum.
Dom kopplade in lite sladdar i Love och frågade massor av frågor... Han fick adrenalin i en mask som skulle hjälpa till att öppna upp luftvägarna.
Så här höll de på till klockan var 10:00 på morgonen. Nu sa dom att dom tänkte hålla oss kvar och skriva in honom. Väl incheckade berättade dom att hade vi kommit senare hade han kunnat få hjärnskador eftersom han inte fick i sig tillräckligt med syre! Shit vilken chock jag fick!!! Tänk om!? Jag som trodde vi skulle få åka hem... att det inte var så farligt...
Under dagen konstaterade dom att det troligtvis var RS-viruset! Det finns inget botemedel eller medicin som hjälper utan man kan bara underlätta andningen och vaka över honom! RS?! Det hade vi knappt hört talas om.
Han blev sämre och fick sondmatas till och med. Allt var så himla hemskt!
Jag fick pumpa ut bröstmjölk till honom som dom sedan gav honom med sond.
Läkarna sa att det tar minst 4 dagar i alla fall... vi fick va där i 8 dagar!
Han hade fått värsta sorten och var så svag, han bara hostade och sov.
Efter allt pumpande blev mina bröst trasiga så jag valde att sluta. Nu fick han ersättning i stället. Amningen förstördes helt efter det.
Allt eftersom dagarna gick var han vaken mer och mer och i längre perioder men det var inte lätt, vi fick ligga på infektionsavdelningen i karantän med luftslussar, man fick inte komma och gå hur som helst och nån var alltid tvungen att vara där. Jätte svårt när man ville ha mat eller bara friskluft.
Jag var där nästan dygnet runt i ett rum på 7x4 meter i 8 dagar! Patrik var ju tvungen att jobba och resten av familjen bodde ju så långt bort.
Det var så skönt sista dagen när Läkaren kom på sin rond och sa, idag får ni åka hem!!! Stackars Loke, han fyllde ett år mitt i allt det här, kalaset fick ställas in. Men han kom till sjukhuset och hälsade på, så vi firade lite där med paket och fika. Min lilla pojke...
Detta är verkligen inget jag önskar någon, det var så fruktansvärt! Man kunde inte göra något, så hjälplös.
Men idag mår Love jätte bra och är hur glad och sprallig som helst. Det enda är att han fått förkylningsastma vilket är vanligt efter de haft RS.
Inget favoritminne, men ett starkt minne...
Dag 16 – Min första kyss
Har tyvärr inget att skriva för jag tror helt ärligt inte att jag kommer ihåg. Förmodligen så var det inget att minnas, haha!
Dag 15 – Mina drömmar
Jag drömmer om en jädrans massa... vem gör inte det?
Resor, Mastodont villa, miljoner på lotto, egen assistent som hjälper mig hålla reda på mig själv, lyxbil. Haha ja när man ändå drömmer tycker jag man ska drömma stort!
Resor, Mastodont villa, miljoner på lotto, egen assistent som hjälper mig hålla reda på mig själv, lyxbil. Haha ja när man ändå drömmer tycker jag man ska drömma stort!
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Idag gled jag mest runt i min OnePiece...
Dag 12 – I min handväska
Börjar med att döpa om rubriken.
Använder ju ej handväska, så det blir till I Min Skötväska!
Blöjor
Våtservetter
Body + Byxor till Levi
Ersättning
Nappflaska
Napp
Lipgloss
Foto på 3L
Använder ju ej handväska, så det blir till I Min Skötväska!
Blöjor
Våtservetter
Body + Byxor till Levi
Ersättning
Nappflaska
Napp
Lipgloss
Foto på 3L
Dag 11 – Mina syskon
Mathias - Min äldsta lillebror, tre år yngre än mig. Tungtransportförare, men har nu senast jobbat på posten. Han gillar datorer och kan allt, plin-pling när man fattar nada.
Glenn - Min minsta lillebror, tre år yngre än Mathias. Jobbar på nya sportkedjan xxl i Arninge. Han ser man inte så ofta längre, han har skaffat tjej från staden.
Ronja - Min lillasyster, fyra år yngre än Glenn. Handbollasgalen brutta som jobbar på Bring Citymail. Fattar inte varför hon är kvar för hon gnäller jämt på stället. Haha, dax att bya jobb syster... Hon har nog en pojkvän, kanske... Ronja fyller år idag också, hela 23 år!
Vet inte vad jag ska skriva om dom men de är i alla fall mina älsklingar. De hjälper till att passa mina barn när jag behöver hjälp. Skjutsar hit och dit och ställer upp.
Men de är dock barnlösa alla tre, så nu jäklar får ni allt ta och producera lite kusiner till 3L.
Glenn - Min minsta lillebror, tre år yngre än Mathias. Jobbar på nya sportkedjan xxl i Arninge. Han ser man inte så ofta längre, han har skaffat tjej från staden.
Ronja - Min lillasyster, fyra år yngre än Glenn. Handbollasgalen brutta som jobbar på Bring Citymail. Fattar inte varför hon är kvar för hon gnäller jämt på stället. Haha, dax att bya jobb syster... Hon har nog en pojkvän, kanske... Ronja fyller år idag också, hela 23 år!
Vet inte vad jag ska skriva om dom men de är i alla fall mina älsklingar. De hjälper till att passa mina barn när jag behöver hjälp. Skjutsar hit och dit och ställer upp.
Men de är dock barnlösa alla tre, så nu jäklar får ni allt ta och producera lite kusiner till 3L.
