Det blev en lång dag på Rättegången. Men nu är jag hemma igen. Kände mig först ändå inte så jättepåverkad men nu efter jag landat hemma och satt mig ner med min familj så kommer känslorna.
Jag blev mer påverkad av dagen än jag trodde att jag blivit, känner mig otroligt nere och gråtfärdig...

Kan inte ens tänka mig hur du mår min vän, men jag är så stolt över dig och du är så enormt stark.
Vilket stöd också, din familj är fantastisk.
Kan heller inte låta bli att tänka på den andra också, vilken förändring, vad händer, hur går man vidare... Måste sluta tänka. Blir galen snart!