Igår fick jag veta att jag var en smittorisk!?! Haha japp... iom att Love har Vattkoppor så ska visst jag kunna smitta det vidare fast jag haft det och inte ens har några koppor.. Hm...
Min vän Spänki har ju fått en liten Melwin och vi skulle ha träffats alla idag, men lilla jag får inte komma. Jag förstår dig vännen men jag undrar hur vården tänker.
Informerar man inte om RS längre, tycker det står i varenda tidning om det. Tänkte ang att de rekomenderar inte att jag skulle komma för det fanns nån risk att jag kunde smitta koppor. Men att RS smittar ännu mer sa dom inget om. Chansen att få det är ju 1Miljon ggr större och 1 Miljon ggr farligare!
Nu vet jag ju att Spänki vet allt om RS redan men ändå, varför tokmatar man inte föräldrar mer med info?

Min lilla Love fick ju RS när han var lite mer än en vecka, det resulterade i en vecka, lite mer, på sjukhus med vak dygnet runt. Inte kul alls.
Stackars liten fyller ju även år på Lördag, lär ju inte vara nån som vill komma och fira då!



Here's the RS story!


En kväll när Love var ca en-två veckor gammal så vart han lite förkyld och slö. Han åt inget på flera timmar. Jag försökta amma och så men han var inte intresserad, eller det var som han inte orkade och  han började andas väldig konstigt, som han inte fick ut luften!

När klockan var 04:00 på natten vart jag väldigt orolig för han började bli lila/blå om läpparna, då jag ringde Vårdguiden! Där frågade dom lite om hans tillstånd, hur han andades, om det väsnades typ när han andades. Men det gjorde han inte han var nästan helt tyst! Alltså andades tyst och tungt! Dom sa att det är nog ingen fara men att jag skulle känna efter själv om vi vill åka in med honom eller inte. De tyckte att det inte verkade vara så farligt... Jag la på luren och kände på mig nästan direkt att det inte var rätt nån stans... 
Nej vi åker NU sa jag! Ringde min mor så hon fick hämta Loke!

Vi skulle nu ta oss ända till Astrid Lindgrens Barnsjukhus som ligger i Sthlm som är ca 15 mil bort! Norrtälje tar inte emot akuta barn utan skickar vidare till A.L.
Vi stannade och tankade innan vi åkte. Kollade på en vägskylt som stod i korsningen och fick en känsla... UPPSALA, vad sjutton dit är det bara 6 mil! Dom kan ju inte säga nej ni bor inte här, det var ju ändå akut!
Resan dit kommer jag inte ens ihåg...
 
När vi kommer fram får vi världens bästa mottagande, hur mysig personal som helst! De tog oss direkt till ett undersökningsrum.
Dom kopplade in lite sladdar i Love och frågade massor av frågor! Han fick adrenalin i en mask som skulle hjälpa till att öppna upp luftvägarna! Så här höll de på till klockan var 10:00 på morgonen. Nu sa dom att dom tänkte hålla oss kvar och skriva in honom.
Väl incheckade berättade dom att hade vi kommit senare hade han kunnat få hjärnskador eftersom han inte fick i sig tillräckligt med syre! Shit vilken shock jag fick!!! Tänk om!!!!! Jag som trodde vi skulle få åka hem... att det inte var så farligt...

Under dagen konstaterade dom att det troligtvis var RS-viruset! Det finns inget botemedel eller medicin som hjälper utan man kan bara underlätta andningen och vaka över honom! RS?! Det hade vi knappt hört talas om.
Han blev sämre och fick sondmatas till och med. Allt var så himla hemskt! Jag fick pumpa ut bröstmjölk till honom.
Läkarna sa att det tar minst 4 dagar i alla fall, vi fick va där i 8 dagar! Han hade fått värsta sorten och var så svag, han bara hostade och sov.
Efter allt pumpande blev mina bröst trasiga så jag valde att sluta. Nu fick han ersättning i stället. Amningen förstördes helt efter det!

Allt eftersom dagarna gick var han vaken mer och mer och i längre perioder men det var inte lätt, vi fick ligga på infektions avdelningen i karantän med luftslussar så man fick inte komma och gå hur som helst och nån var alltid tvungen att vara där, jätte svårt när man ville ha mat eller friskluft. 
Jag var där nästan dygnet runt i ett rum på 7x4 meter i 8 dagar! Patrik var ju tvungen att jobba och resten av familjen bodde ju så långt bort!

Det var så skönt sista dagen när Läkaren kom på sin rond och sa, Idag får ni åka hem!!!!!!
Stackars Loke han fyllde 1 år mitt i allt det här, kalaset fick ställas in! Men han kom till sjukhuset och hälsade på så vi firade lite där med paket och fika! Min lilla pojke...

Detta är verkligen inget jag önskar någon, det var så jobbigt! Man kunde inte göra något, så hjälplös!
Men idag mår Love jätte bra och är hur glad och sprallig som helst. Det enda är att han fått förkylningsastma vilket är vanligt efter de fått RS.